Hoppa till innehåll

Segling vecka 26

Förra året var jag och dottern själva ute med båten veckan efter midsommar medan sonen och hustrun var uppe i fjällen. Det var en förträfflig vecka att vara ute i skärgården. Sommaren har börjat, men de flesta har inte startat semestern ännu, så det är gott om plats i hamnarna.

Så vi gjorde om det i år, men den här gången med lillebror med medan mamma var hemma och arbetade en vecka till. Det är inte så ofta jag och båda barnen gör saker tillsammans på det sättet, ålderskillnaden är lite för stor mellan dem.

Ingen trängsel i Vaxholms gästhamn veckan efter midsommar.

Ändå barn så vi höll ambitionen på seglingen låg. Vinden såg inte heller ut att bli optimal. Planen var att på fem dagar gå från Årstaviken till Vaxholm, klubbholmen Verkarna, sedan Möja (kanske Ostholmen). Därefter tillbaka till Verkarna och sista dagen en längre transport hem med lunch i Waxholm. Dottern kom direkt från mamma så efter en kort lunchpaus på McDonalds på vägen till båten lade vi ut.

Slussa är förstås spännande och den ofta lite försiktiga lillebrodern inspirerad att hjälpa till med storasyster som förebild. Första dagen var det lite vind i prognosen, till stor del mot, men vi passade på att försöka segla lite när vi väl kommit ut ur Danvikskanalen. Skepparen konstaterade glatt att vi raskt forsade om en Misil 24 som hade svårt att hålla en vettig kryssvinkel med en lös genua, kanske lite för mycket segel uppe.

Efter att ha lämnat den bakom oss blev det lite si och så med vinden efter fjäderholmarna där höga berg läar i ganska smala sund, så vi sköt på med motorn någon bit. Seglade förbi Stora Höggarn och lyckades trixa oss igenom sundet vid Granholmen trots motvind men måttlig trafik. Sedan lade vi till vid Vaxholm för att äta middag på restaurang och sova. En av de utlovade attraktionerna var att vi tagit med oss ett Nintendo Switch för att kunna sitta och spela Mario Kart tillsammans. Det fungerade bra, men det blir inte stort med 3 spelare på den lilla skämen.

Lek med enkel uppblåsbar båt

Följande dagarna skulle det enligt prognosen blåsa mycket lite men vara mycket varmt, så jag tänkte fokusera på eventuell bris på eftermiddagarna. I Vaxholm behövde vi dessutom komplettera lite i butiker när de öppnade 10, så vi hängde kvar över lunch innan vi lade ut igen.

Vi hissade segel, nu genua, i lättvinden efter Stegesund men kunde gå med ganska hygglig halvvind genom Lindalssundet bort mot Verkarna söder om Gällnö. Där lade vi till i en nästan tom hamn, för första gången på den så kallade segelbåtsbryggan. Såhär i Coronatider är det lite speciella förhållningsregler med föranmälan osv, men det var i alla fall ingen brist på plats. Vi, eller snarare barnen, testade vår leksaksgummibåt i hamnen och någon kanot mm som låg där.

Varmt i båten på Verkarna

Dagen efter var det samma vindstilla och mycket gassigt och varmt. Testade att använda den gamla spinnakern för att det inte skulle steka allt för mycket i ruffen. Badade, mer gummibåt och duschade i uppvärmt sjövatten för hårtvätt mm. Jag har inte riktigt varit medveten om att de faciliteterna fanns vid bastun på holmen, kommer att använda dem igen.

Efter en enkel lunch lade vi ut mot Möja och hissade genuastället direkt utanför piren. Diverse kryssben innan det öppnade upp lite vi Kanholmsfjärden men seglingen gick i stort oväntat bra trots den lätta vinden. Hade egentligen haft planen att bara stanna till i Kyrkviken och se oss omkring en stund för att sedan gå till Ostholmen, men vi kom ganska sent och jag hade sett ganska många master på Ostholmen på vägen in medan det var gott om plats längst in i Kyrkviken, så jag reviderade planen och bestämde att vi låg kvar på Möja för natten.

Dottern drog sig till minnes att hon varit och hälsat på en kompis på Möja året innan, att det var precis intill Kyrkviken och när hon kollade visade det sig att hon var på plats även nu, så hon försvann iväg för att bada med dem och så småningom sova över. De hade minsann spoltoalett i sin stuga, till skillnad från hamnen som bara har dass (än så länge, modernisering pågår). Det har börjat spela roll för nyblivna tonåringen.

Dagen efter handlade vi lite symboliskt i lanthandeln, gjorde inköpet på konditoriet, obligatoriskt för varje besök gjort här sedan barnsben, och lade sedan ut efter lunch för att fånga brisen som blivit vår vana. Lillkillen börjar bli allt mer bekväm ombord och hjälper gärna till med allt man kan hitta på som olika ”uppdrag” att utföra, mest skepparens fantasi som tryter till slut.

Närmar oss Verkarna

Med seglen hissade ser jag en ganska mycket större storebror till Medewi, en Albin Cumulus, ganska långt framför oss. Jag var imponerad över vilken kryssvinkel den kunde ta, så högt kunde inte jag gå. Men när jag ett par slag senare konstaterat att vi redan ätit upp en bra bit av avståndet till den andra båten insåg jag att det kunde inte de heller, de låg bara alldeles för högt i vind och fick ingen fart i båten. Så till skepparens stora nöje forsade vi raskt om och hade redan lämnat dem ganska långt bakom när vi föll av vid Fjärdholmen och sedan gick för samma bog hela vägen tillbaka till Verkarna med god fart.

Stor som en Bavaria

Sista dagen lade vi ut ganska tidigt med målsätttning att komma tillbaka till Vaxholm för att äta lunch. Lätt vind, men tilltagande och segelbart. Beslog seglen igen i lä utanför Stegesund och puttrade in till gäshamnen i ganska lagom tid till lunchen.

Efter lunchen brisade det på ganska rejält. Jag hade försökt få lillkillen att skjuta ut båten på Verkarna, men han hade inte velat då, men nu ändrat sig. Men med ganska mycket sidvind vågade jag inte riktigt låta honom göra det nu utan att ha prövat förut. Men jag riggade om tamparna så att han kunde hämta hem den sista ombord med dottern på läsidan redo att bära av mot bommen. Utanför hamnen var det kryssbogar, så vi hissade focken efter färjorna. Det var i bitvis ganska hårda byar och rejäl krängning vi tuffade hemåt. De stunder vinden kom i lite mer öppna bogar och mer stabilt satt barnen och plaskade med benen i vattnet på läsidan under mycket tjo och tjim. Först utanför Kvarnholmen dog vinden ut så att vi tog ner seglen och satte i motorn.

Summa summarum, fem trevliga dagar med oväntat bra segling givet omständigheterna. Bra varmt bitvis, måste ta tag i planerna om att fixa ett kapell över sittbrunnen för skugga, men alla var nöjda och glada. Jag körde kylboxen hårdare än vanligt givet bättre tillgång till el och youghurt till frukost var uppskattat ombord. Det känns som att det är många båtar ute detta år med begränsad kunskap om både sjövägsregler och segling. Att segla direkt efter midsommar är också ett vinnande koncept. Säsongen är igång, men det är förhållandevis få båtar ute.

Etiketter:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *