Flamma stolt mot dunkla skyar

Redan för länge sedan när vi var ute och seglade fälldes det en kommentar om att det vore trevligt med Sveriges flagga på båten. Haken är att båten saknar gösstake och det finns inte ett uppenbart bra ställe att sätta en på.

Jag har ett fäste liggandes som köptes billigt på rea någon gång för länge sedan eftersom även den förra båten hade samma brist, men jag är tveksam till att det passar någonstans.

Men när lillkillen hittade en Jolly Roger liggandes i båten i fjol och ville att vi skulle hissa den tog jag för mig att helt sonika knopa den och klubbvimpeln på akterstaget på ett sätt som inte hindrade funktionen, och i och med det finns det en åtminstone temporär lösning. Sedan dess har jag insett att flaggan sitter just så på de katalogbilder som finns på båten.

Så nu har vi i alla fall köpt en svensk flagga också. Med tiden ska den nog också få en mer permanent plats.

Fotnot

Flamma stolt… är begynnelsestrofen på Hugo Alfvéns nationalromantiska epos Sverges flagga [sic] (även Sverges fana finns nämnt) med text av Karl Gustav Osanniannilsson.

Om jag här ska fortsätta med de återkommande bokrekommendationerna sjungs den bäst i manskör från boken som heter just Manskören. Undertecknad råkar vara medskyldig, men den är förlagd utan ersättning hos Notfabriken som säljer den till i stort sett självkostnadspris för att vara tillgänglig för så många som möjligt som kan vara intresserade.

En tidigare utgåva i egen regi gjordes under namnet Under Svea banér. Det är nästan samma bok men något stycke sållades bort för ett mer rationellt tryck.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Connect with Facebook