Skip to content

Övriga livet och båtlivet

2015 juli 29
av Fredrik

Det har gått två år sedan den här bloggen uppdaterades sist. Det har hänt en hel del annat i tillvaron för oss under den här tiden så både båt och blogg har varit på undantag en period. En period som inleddes med att Medewi fick en ny gast två veckor efter att det förra inlägget skrevs i samband med sjösättningen i början på maj 2013.

IMG_0175-2

Helt stilla har inte Medewi legat under den här tiden, utan vår nya medlem fick möjlighet att pröva på båtlivet redan samma sommar, knappt tre månader gammal. Men utökningen har gjort att både seglande och den tid som har lagts ned på underhåll och skötsel har varit begränsad en tid. Utökningen har sedermera fört med sig ytterligare familjeaktiviteter av typ flytt och sådant som utökningar av den här typen tenderar att göra.

Besättningen består idag alltså av Elin, mig, min åttaåriga dotter sedan tidigare som är med oss varannan vecka, och vår tvååriga son. Vi har aldrig varit ute tillsammans allihopa, utan det har varit jag och dottern på egen hand eller resten av oss, och det troliga är att vi sällan kommer vara alla på en gång. Men skulle hela besättningen med blir det alltså rätt trångt i båten.

IMG_0408Det är lite klurigt att vara ute med små barn i båten och då är det inte de allmänna praktiska bestyren med blöjor och sådant jag tänker på. Men både Elin och jag tycker om att röra på oss och är mer inne på aktiv segling än att ta det lugnt och tuffa för motor när det blåser ogynnsamt, och det kombinerar sig inte bara bra med ett litet ostadigt barn som inte kan hålla i sig själv i en liten båt där det inte riktigt finns någonstans man är ur vägen. Lillkillen har visat sig vara av en modell som inte precis självmant väljer att sova eller ostört fortsätter med det om inte någon av föräldrarna är med, så en av oss blir nästan alltid upptagen med honom. Eftersom det är jag som är bekväm med att hantera båten själv blir denne någon tyvärr nästan bara Elin. Till och med om de nu skulle ligga och sova påverkar det eftersom båten är så liten att det har ganska avgörande betydelse om halva besättningen ligger i lä om det inte råder väldigt lätta vindar.

IMG_0264

Istället har andra aktiviteter fått ta mer tid. I slutet på sommaren 2013 köpte vi en Bullitt lastcykel och året efter kom en del tid att ägnas åt att göra sådana turer vilket passade väldigt bra när lillkillen var ett. MTB-cykling har också vuxit fram som ett intresse i familjen och har varit lättare att passa in med barn så att vi båda har kunnat få tid till det, men det blir mest var och en för sig. Just det har bidragit till att vi ägnat ganska mycket fritid hos Elins familj i Östergötland, där vi har möjlighet att få barnvakt och lite tid att göra något annat tillsammans ibland. Våra möjligheter att få till det hemmavid är begränsade annars.

IMG_0564

För Medewis del har det alltså varit lite av en svacka en tid. Det hindrar inte att det har hänt vissa saker med henne, nya ruffluckor är byggda och hon har fått en ny motor, vi ska återkomma till det. Men annars har perioden lett till en del frågor. Kommer vi att använda henne mer i framtiden, eller borde vi göra oss av med henne? Skaffa större? Inte ha någon båt alls? Kanske hyra ibland? Mina personliga tidigare erfarenheter av att vara den i en relation som vill ha båt och segla, medan den andra efter ett tag visat sig inte vilja det och allt det fört med sig har också spökat.

I år har vi kommit ut mer, Elin, jag och tvååringen och det har fungerat över förväntan med honom även när det har varit lite längre transportsträckor. Medewi blir kvar med oss och hur vi resonerar kring det ska vi komma tillbaka till snart, liksom övriga planer vi smider för henne.

I sjön till slut

2013 maj 2
av Fredrik

Det har varit en utdragen och kall vår. Sjösättningen skulle ha varit den 21:a april, men islossningen hann bara nätt och jämt bli klar till dess, och den vattensjuka grusplanen hade inte kunnat bära mobilkranarna. Så det blev uppskjutet, till 1:a maj för vår del.

När familjen kom dit var det uppenbart att det inte var läge än, utan det var rejält försenat och vi gick besked om att ta nya tag om tre timmar. Med en sexåring med låter sig inte sådant göras hur som helst, men det blev fika i sittbrunnen istället och sedan hem för återhämtning, vi bor nära, innan skrutten och jag återvände för ett nytt försök.

20130502-171650.jpg

Kombinationen mobilkranar, tunga lyft och sexåringar var lite spännande, men vi hade pratat om vikten av att lyda pappa till punkt och pricka innan, framför allt att stanna på utpekad plats på order. Jag visade också innan hur allt gick till när de lyfte i en annan båt så hon var med på hyr det gick till.

Och hon skötte sig exemplariskt, så det var aldrig något problem. Utan det var en behaglig dag i solen för oss båda och jag tror att medhjälparen var rätt nöjd med att ha varit med.

Gamla synder, mina och andras

2013 april 21
tags:
av Fredrik

Det har varit stiltje här på bloggen länge nu. Livet är som det är ibland och det blev inte så mycket seglat förra året. Någon tur och diverse underhåll gjordes dock men som inte blivit omnämnt här. Jag får kanske anledning att återkomma till det.

Men nu är det vår igen. Sjösättningen har skjutits upp en vecka eftersom det nätt och jämnt har hunnit bli islossning den här helgen då båten egentligen skulle i, vilket har gjort att vi även kunnat skjuta på förberedelserna till denna helg då vårvärmen äntligen infunnit sig.

Det är ett begränsat antal åtgärder som jag har tänkt att göra före sjösättningen i år. Bottenfärgen duger som den är ett år till utan vidare. Det spricker lite i skarven mellan köl och skrov vilket behöver slipas upp och bättras, men pga kylan får det vänta till upptagningen i höst. Så förutom tvätt och vaxning var det bara en sak jag tänkte ge mig på före sjösättningen.

Sedan vi seglade in vatten i sittbrunnen i fjol har det gnagt lite i mig att det uppenbarligen har varit stopp i babords läns i sittbrunnen. Jag har gjort lite försök med ståltrådar och fått upp lite småsaker, och efter torrsättningen spolade jag upp med högtryckstvätten vilket verkade göra susen. Men nu vid vårstädningen blev det uppenbart att det inte hade hjälpt så mycket som det verkade och det var dags att bita ihop och plocka isär saker och ting för att hitta problemet.

Det är lätt att inse att det ganska enkelt blir stopp på den här sidan. När diskbänken sattes in och avloppet drogs ut den här vägen blev det lite trångt, och det sitter en relativt smal, vinklad rördel där för att komma runt det.

Efter att ha idkat våld med två polygriper fick jag i alla fall till slut loss tillräckligt mycket för att kunna komma åt inuti, men sedan var det enkelt. Det som satt i vägen visade sig vara en 9mm nyckelhylsa som någon har tappat ner i länsen vid något tidigare tillfälle. Sedan var det bara att montera ihop allting igen.

Självlänsen är en viktig säkerhetsdetalj och det kommer att kännas väsentligt bättre när jag vet att de fungerar korrekt.

Värmebölja ombord

2012 maj 24
av Fredrik

20120524-191924.jpg

Efter värmestrejken i båten var det dags att kontrollera vad det var som felades trotjänaren, även om det kanske det inte är det första som dyker upp i huvudet de första riktigt varma dagarna i maj. I dagsljus var det relativt lätt att konstatera att det mycket riktigt inte sögs något bränsle upp i brännaren. Man kunde ana lite fotogen genom den halvgenomskinliga slangen och det rörde inte på sig en millimeter.

Säga vad man vill, men sådana här fotogendrivna saker har ett litet eget liv för sig, och frågan var om det var något mer som hade tagit stryk. Det var lätt att inse att det var någon form av membranpump och därför misstänka att membranet kanske hade gett upp. Skruva isär var inte något större problem och sedan försiktigt ta loss membranet för att se om det av sprucket. Det var slitet och hade sannolikt någon spricka, men det var inte uppenbart när man bara tittade på det, så jag satte ihop allting igen och provstartade värmaren.

Och då sög den minsann bränsle. Jag lät den gå för att se om den startade och blev varm också, och efter en extra skjuts med tändningen efter att den hade sugit upp bränsle blev det varmt, kontrollampan tändes, och avkylningen fungerade också som den skulle när jag stängde av den. Så allt verkar ok, men det blir nog lite kontakt med värmedoktorn för att få tag på ett nytt membran och eventuella andra reservdelar som man borde ha till hands med en sådan här gammal pryl ombord.

För de Wallas 1400-diggare därute som till äventyrs saknar dem, och för att jag ska veta var jag har en uppsättning, lägger jag upp en kopia av handledning och sprängskiss till värmaren här.

Handbok Thermo/Wallas 1400

Sprängskiss Wallas/Thermo 1400

3:1-utväxling till storskotvagnen

2012 maj 22
av Fredrik

En av de saker som jag stört mig på en del är att utväxlingen i justeringen av storskotets vagn har varit lite väl låg. Det är förstås alltid en avvägning mellan hur mycket och hur hårt man får dra i tampen, så att säga, för att nå den effekt man vill. Annorlunda uttryckt innebär högre utväxling alltså att det går åt mindre kraft, men att justeringen går långsammare.

Jag upplevde att den kraft som krävdes för att justera storskotet väl hög, med lite tryck i storseglet fick man ta i mer för att vagna upp skotet mot lovart än vad som kändes rimligt med den befintliga 2:1-utväxlingen, och funderade en liten stund på hur jag skulle förbättra det.

Som skotbänken och det befintliga trimmet var utformat var det ganska enkelt att ändra ifrån en 2:1 till 3:1-utväxling genom att byta ut det enkla stående blocket mot ett dubbelt och terminera linan i vagnen istället för i sittbrunnssargen. I samband med det bytte jag också till genomgående bult med båtbricka bakom istället för den gängborrande skruven som satt i glasfibern.

Jämför med detta gamla inlägg där den äldre konfigurationen syns i bild. Det återstår att se om det blir bättre, sämre, eller om för- och nackdelar tar ut varandra. Den nya linan är i alla fall mer behaglig att hantera än den gamla som blivit lite stel med tiden.

Jag är också lite inne på att byta ut cleatsen mot Harken Micro med XTream Angle Fairlead istället, i dagsläget är det något för lätt att lossa och svårt att låsa och det kanske går att förbättra lite. Det är samma hålavstånd på dem, så de är drop-in kompatibla, men vi får se.

Vällinge och Mariaön

2012 maj 19
av Fredrik

Det blev en helgtur till ÅSS klubbholme Vällinge i Mälaren i helgen, mest för att känna komma ut lite och känna på. För Elin var det nytt att segla åt det hållet. Själv var jag som nybliven båtägare där några gånger, men det var några år sedan sist. Den ligger skapligt nära Stockholm så det var rimligt att ta sig dit med 540:an och hem igen en lördag-söndag och mycket mer tid än så hade jag oftast inte för segling. Det tog också någon gång innan jag var bekväm med att slussa på egen hand.

Vi gick för motor i motvinden bort till Ålsten för bunkring, sedan bakvägen på andra sidan Kungshatt ner, en trevlig väg där man slipper mycket av trafiken i farleden. Däremot är det alltid lite obekvämt att segla under kraftledningen som hänger ner där med en metallpinne stående upp i skyn även om man vet att den segelfria höjden är 15m. Väl där hissade vi segel och kryssade oss fram till Vällinge med något längre ben där vinden vred i rätt riktning.

På plats på Vällinge blev det grillmiddag och lite prat med några av de äldre medlemmarna i föreningen som visste att berätta ditt och datt om både Vällinge och Verkarna, den andra holmen i Östersjön söder om Gällnö som klubben har till sitt förfogande.

Sedan var det läggdags och jag kämpade en stund med att få igång värmaren som dock inte ville vara med på noterna. Gissningen var att den hade svårt att dra upp bränsle. Det är en ganska lång väg att göra det som tanken ligger. Värmaren gick förra sommaren, men nu får jag tydligen se över den lite.

På vägen hem skulle det geocachas lite. Det finns en cache som ligger alldeles i närheten av Rastaholm, på Mariaön, i en liten ödekyrka där med märklig historia som uppenbarligen även herrar som nog ganska ofta rört sig i krokarna inte kände till. Vi lyckades nosa oss in vid den lite improviserade bryggan och hitta cachen, för övrigt den tredje jag har varit med om att ta tror jag, för att sedan vända hemåt igen. Vädret var strålande, vinden inte så stark och det borde vara lite öppnare bogar på vägen hem så jag slog ut revet och satte hela storen och focken.

Det äldre gardet på ljugarbänken hade varit helt oförstående när jag pratade om att det är byigt i Mälaren. Det kan vara så att det nog var ett tag sedan någon av dem faktiskt gick för segel där, för det är det, som vi snart också åter skulle bli varse. Topologin i den här delen av Mälaren är med ganska höga bergskammar både här och var och det kommer störtbyar ner till vattnet ibland. Så även denna gång med Elin sittande vid rodret lutande mot krängbandet nere i lä där hon inte riktigt såg vad som hände och mig i lovart som inte heller var beredd.

En rejäl körare tryckte ner båten hårt. Huruvida man vill tycka att minitonnaren är vek, överriggad eller har resurser att ta till i svagare vind är en fråga om halvtomt eller halvfullt, men i alla händelser krängde båten ner skarndäcket i vattnet och sedan en bit till. Elins midja försvann ner i vattnet och det började rinna över sittbrunnskanten. Det hela gick ganska fort och jag hann bara kort reflektera över hur exakt mycket längre vi tålde att kränga över egentligen innan det skulle bli lite väl mycket vatten då båten reste sig igen.

Det är första gången jag har seglat in vatten i sittbrunnen. Första åtgärd var att ta in revet igen, sedan fick Elin avlösning vid rodret för att gå och ta något torrare på sig. Seglarstället tog en del av sjön, men uppknäppt i halsen hade det runnit in en del. Vattnet gick ut genom länsarna hyfsat fort, trots att det är mer eller mindre stopp i den ena (ska fixas) och jag skänkte en tacksam tanke till det relativt höga bridedäcket framför ruffnedgången på Medewi. Skapligt sjöstuvat och det var inte så mycket som for omkring, men jag ska säkra tanken bättre. Nu hade den lagt sig lite på sidan och läckt ut några cl bensin.

Förutom en lite trasslig gång i vindvridningarna genom Bockholmssundet var resten propagandasegling i strålande sol, bidevind, halvvind och slör. Och lite prat om vindbyar och hur man hanterar dem.

Sjösättning med förhinder

2012 maj 3
av Fredrik

Så är då Medewi i sjön till slut. Det har varit en lite trasslig sjösättningshelg. Evenemanget som brukar gå av stapeln i månadsskiftet april-maj kolliderar friskt med dotterns födelsedag, den här gången fullständigt då vi skulle sjösätta samma tid som dotterns kalas för dagiskompisarna inträffade.

Av familjepolitiska skäl gjordes uppdelningen att jag tog hand om kalaset tillsammans med dotterns mamma medan Elin fick tillbringa eftermiddagen i Årstaviken med lite instruktioner i bagaget. Berättar man bara att man är ny och osäker får man gott om hjälp av de andra i klubben så det skulle gå bra.

Sedan utbröt det strejk. På riktigt alltså. Kranföretaget som klubben anlitat för sjösättningen stod utan förare och ingen sjösättning skedde på lördagen. Den kanske skulle komma igång på söndagen, då vi skulle ha sjösatt enligt plan, men eftersom man skulle köra enligt den ursprungliga planen, fast förskjutet, insåg vi att vi inte skulle komma i sjön på söndagen och att vi skulle kunna skjuta på förberedelserna för sjösättningen till måndagen då dottern inte längre var hos oss.

Det var alldeles för praktiskt för att vara sant, för sent på lördagen får vi plötsligt beskedet att de ska sjösätta alla båtar på söndagen. Enligt den nya planen skulle vi börja sjösätta vid femtiden, en tid man normalt är klar för dagen. Jag förstår ärligt inte riktigt hur man tänkte här. Att man under kaosartade, improviserade former skulle klara av att sjösätta dubbelt så fort som man tänkt och lärt sig att göra enligt plan kändes en smula orealistiskt, minst sagt. Jag övervägde att spela på att det inte skulle gå, men vågade inte chansa. Nu stod vi plötsligt med både förberedelser, barnkalas och sjösättning att hinna med på en och samma dag.

Så det var till att knata ner på morgonen, riva däckställning, provrycka motorn för att den skulle starta snällt under sjösättningen, montera den, tvätta skrovet lätt, polera upp snobbranden som blekts ganska hårt, handvaxa skrovet lite snabbt, montera mantåg och rigga tampar för sjösättningen.

Sedan hem för att duscha, byta om, plocka upp dottern och bege sig iväg för att förbereda barnkalas medan Elin gick ner till båten för att tvätta däck och sittbrunn och vaxa delar av den senare. Under kalaset fick jag SMS ifrån klubben om att allt gick som smort och att de i varven före oss skulle skynda sig dit. Så när kalaset var slut fick vi hetsa dottern hem så att jag snabbt kunde byta om och sticka ner till båtklubben för sjösättningen.

När jag kom dit ett par minuter över dags var det misstänkt tomt på folk på planen där jag hade förväntat mig en samling och upprop. Några båtgrannar visste att berätta att sjösättningen var avblåst och nu skulle fortsätta 1:a maj, på tisdagen. Tydligen hade en av de två kranarna havererat och stått still en stund och det sedan visat sig att den andra behövde bryta upp vid fem, så om det funnits några förhoppningar om att få allt i sjön på söndagen kvar sköts de definitivt i sank där. Jag är lite irriterad på att man inte var lika snabb med att informera om det, man måste ha vetat ganska långt tidigare på dagen att det inte skulle gå. Nu var det bara att packa ihop och cykla hem igen.

Bistert väder hela våren har hållit fixandet till ett minimum, förutom grejandet med motorn. Men nu fick vi en dag till för förberedelser och med lite mer värme i luften kunde vi göra åtminstone ett par av de planerade åtgärderna på måndagen. Bottenfärgen får klara sig en säsong till, i synnerhet som vi nu ligger i Mälaren, men skarven mellan skrov och köl behöver slipas ren och bättras till nästa säsong och ny bottenfärg får tas i samband med det.

Grabbräcket monterat igen

Däremot fixade vi infästningen av gasfjädern till stuvluckan i aktern. Efter vad som uppenbart varit åtskilliga försök till halvmessyrer som inte fungerat borrade vi ur pluggar underifrån, spacklade i med plast och drog fast med genomgående skruv, låsmutter och kapellbricka. Det är ett oväntat lyft att inte vara tvungen att hålla uppe luckan med huvudet när man ska ner i stuven och inte ha en lossnad gasfjäder som är i vägen i den.

Och så åkte grabbräcket på igen. Det som Andreas tidigare monterat bort för att skoten kan fastna i det och för att det fick Medewi att se ut som en Maxi 68. Själv tycker jag att den ser naken ut utan och får för mig inte bara angenäma associationer till diverse Norlin-ritade Albin-modeller, men framför allt blir det lite väl ont om saker att hålla sig i på fördäck. Det blev väldigt uppenbart när fyraåringen klev ombord förra sommaren att det fattades något. Av någon anledning fick jag med mig svart sikaflex ifrån affären, men eftersom det inte skulle användas någonstans det syns så mycket fick det gå ändå. Eftersom sikaflex är sikaflex hade jag snart svart sådan precis överallt.

Tisdagens sjösättning till slut bjöd på strålande väder och med två kranar fick vi alla båtar som var kvar i sjön på förmiddagen. Jag högg linförarjobbet som jag brukar försöka för att man då har en väldefinierad uppgift som håller en sysselsatt hela tiden och inte behöver gå och leta jobb mellan lyften. Så undertecknad är killen i röd t-shirt som är lite för snabb för att vara skarp och håller i fören på Medewi.

De jobb som hägrar framöver är påmastning och montering av innertak, hålen i innertaket är plastade för att skruvarna ska ha något att fästa i igen. Jag behöver fundera lite på hur VHF-antennen är dragen i samband med det för att slippa demontera taket varje gång masten ska av i framtiden. Sedan är sommaren här.

Motorgenomgång del 4 – great success

2012 maj 1
tags:
av Fredrik

Den startade i alla fall. En kollega på jobbet tyckte att det bara var att stoppa motorn i ett fat, men som boende i en tvåa i innerstaden har vi inte så många sådana stående. Istället traskade jag ner till Årstaviken med motorn riggad på pirran som fick tjäna som testrigg. Planen var att kunna stå på kanten på något ställe där det var tillräckligt djupt intill, men den tanken grusades av att det inte riktigt var så djupt som jag trodde där. I brist på bättre kavlades byxbenen upp och jag vadade ut.

Och vadade upp igen. Det var någon plusgrad, snöblandat regn och matchande värme i vattnet och jag insåg att det inte skulle hålla att stå barfota i det. Sockorna offrades för den goda saken och med dem på kunde man stå i vattnet ett tag utan att fötterna avled fullständigt. Inledningsvis hände inte så mycket men förgasaren var ju helt torr och det var rätt kallt så efter att ha kollat bränsletillförseln hostade motorn till för att sedan starta och dö efter några sekunder. Någonting for iväg i periferiseendet och efter lite besiktning såg jag att en bit av pinionhjulet till startern som jag tidigare konstaterat var sprucket nu gett sig helt och farit iväg. Det som är kvar är tillräckligt mycket för att det ska fungera, men det är kraftigt försvagat och riskerar att gå sönder helt snart, så det behöver nu bytas.

Starta och sedan dö efter några sekunder var sedan temat ett tag innan jag började att justera upp lågfartsnålen. Efter  det började motorn att gå hyfsat. Vid det här laget var fötterna ganska genomfrusna och jag fick Elin att komma ner med lite torra strumpor åt mig efter jobbet för att jag skulle få upp värmen igen på vägen hem. En uppenbar skillnad mot före genomgången är att kylvattentrycket är avsevärt högre efter bytet av vattenpump och rensning av de delvis nästan helt igenkalkade kylvattenkanalerna.

Improviserad testrigg för utombordare

Väl hemma läste jag på lite om vilket håll man skulle justera för att öka tomgångsgasen så att den inte dog när man drog ner gasen hela vägen och hur man justerar lågfartsnålen bäst. Dagen efter gjordes ett nytt besök till Årstaviken för att justera motorn lite bättre, den här gången lite bättre utrustad med gummistövlar och ett avsevärt trevligare väder.

Den här gången startade motorn efter ett par ryck utan några större omsvep. Efter lite justering av tomgångsgas och lågfartsnål betedde den sig helt ok och vi kunde ganska snart traska hem igen.

I det stora hela går motorn ungefär som tidigare, dvs hyfsat, men den känns fortfarande inte helt stabil på låg gas. Vid sjösättningen trilskades den lite och dog för mig igen, men då hade den stått still några dagar, det var helt andra temperatur ute och det var lite fetare oljeblandning så lågfartsnålen behöver nog justeras om. Jag ska skaffa en stroboskoplampa för att kontrollera tändningen också. Jag har beställt ett nytt drev till startern och sedan får vi väl se lite hur det ter sig under säsongen, om det känns som att man kan lita på att motorn uppför sig.

Vi tillhör ju de som envisas med att segla närhelst det går så det är inte det att motorn används så himla mycket, även om det säkert blir lite mer nu när vi ligger inne i Årstaviken, men det gör också att när man väl sträcker sig efter motorn är det i lägen då man verkligen vill att den startar. Så vi får väl se lite under säsongen om vi får den dithän att den känns helt pålitlig. Annars vette tusan om det inte blir en ny motor till nästa säsong. Men det har i alla händelser varit lärorikt pyssel på vägen dit.

Motorgenomgång del 3 – få ihop allting

2012 april 20
tags:
av Fredrik

Det var länge sedan jag skrev någonting om det här och sanningen är väl att det hela avstannade ett tag medan jag adresserade några andra projekt i livet.

Och att ställa en nedmonterad motor i karantän några månader för att sedan ta itu med att montera ihop den igen är kanske inget jag rekommenderar för den nervöst lagde, men eftersom sjösättningen börjar rycka närmare började det bli dags att till slut ta itu med det hela.

Av någon anledning förefaller det här med att montera isär grejer och sedan få ihop dem igen vara en talang jag trots allt besitter och det gick bra även den här gången. Förgasaren var renoverad och ihopmonterad tidigare, liksom bränslepumpen. Kvar återstod egentligen att montera ihop hela rasket.

Efter det förra inlägget hade jag demonterat själva motorblocket ifrån riggen och plockat bort ytterligare delar, avgasrör, elsystem mm. Efter lite moget övervägande och i brist på svänghjulsborttagare lät jag dock svänghjulet sitta kvar och lät bli att plocka isär själva motorblocket. Topplockspackningen är bytt, men jag misstänker kanske lite att packningarna runt vevaxeln också sjunger lite på sista versen. Men intrycket var ändå att kompressionen hade blivit bättre och jag bestämde mig för att låta det vara så.

För att lossa motorblocket behöver man vara innehavare till en 5/8″ ledhylsnyckel eller liknande. Att få tag på sådana är inte helt enkelt, visar det sig. Det hade säkert gått via nätet iofs, men det slutade med att jag beställde en i den lokala järnhandeln som tidigare försett mig med hylsor med tummått.

På det hela taget är det här med att montera ihop motorn hyfsat rakt på sak ändå. Det enda som är lite bråkigt är hur man monterar växellänkaget, både stången och växelföraren (eller vad det nu kan heta) nere i växelhuset. Dessa går nämligen utmärkt att vända åt fel håll.

Och det gjorde jag förstås. När jag hade monterat ihop hela överdelen och växelhuset gick det inte att montera växelhuset på överdelen. Som av en händelse sitter det ett fjäderbleck på växelstången som uppenbarligen är tänkt att hålla packningen runt växelstången i överdelen på växelhuset på plats och den var nu i vägen för att jag skulle kunna få växelhuset fast på motorn eftersom den var monterad upp och ner. För att då det blecket på rätt ställe var jag tvungen att demontera hela växelhuset igen.

Med det väl på plats visade det sig att det hål jag trodde att röret för kylvattnet skulle gå i när jag monterade motorblocket i själva verket var tänkt för drivaxeln, så det vara bara att demontera motorblocket igen. Gör om, gör rätt. Med vattenröret på rätt plats gick det bra att få dit växelhuset, men medan jag höll på att vicka på växelspaken för att få in stången klack det till i växelhuset och växeln låste sig.

Jag behövde inte fundera så länge på vad som hade hänt utan insåg att jag i den allmänna tröttheten efter att ha fått växelstången rätt, lyckats råka pilla dit växelföraren upp och ner denna gång (den är till och med märkt med ‘up’) så att stoppklacken inte hamnat där den skulle. Isär med växelhuset igen, dit med växelföraren på rätt håll, och ihop med allting igen.

Och såhär höll det på ett tag, men till sist stod hela motorn monterad i hallen och inga delar var över. Eller jo, en liten, liten plastbricka som jag av någon anledning köpt som reservdel men just nu inte kan komma på vad den skulle behövas till.

Den stora frågan som återstår är, fungerar den? Det är trots allt ganska många delar som jag har varit inne och meckat i och sannolikheten att någonting inte ska stå rätt till känns inte försumbar precis. Jag har väl också mina funderingar på timing-inställningar mm. Planen var att slänga rimliga pengar på att försöka göra något åt motorn och för att lära mig. Rimliga pengar har såhär långt ca 1600:- och om den inte fungerar ok skrotar jag den och köper en ny. Annars finns det ytterligare några delar som behöver uppdateras. När jag skriver det här vet jag åtminstone delvis svaret, men jag låter det vara en cliff-hanger ytterligare ett par dagar.

Inga bilder den här gången. Snart är båten i sjön och båtsäsongen på gång på allvar.

Motorgenomgång del 2 – äventyret fortsätter

2011 november 7
tags:
av Fredrik

Medan den första laddningen delar varit på väg ifrån Boats.net har jag ägnat mig åt att montera ner motorn ytterligare och högen av delar som på något sätt ska hitta tillbaka igen har växt på ett lite oroande sätt. Men fina sprängskisser och att hålla reda på alla delar någorlunda sorterade i små platspåsar gör att det ändå känns som att läget är någorlunda under kontroll.

kamföljareMen det var ändå skönt när delarna kom fram till slut, så att man kunde konstatera att det hade fungerat som det skulle och gick att montera ihop åtminstone några delar igen. Så nu är bensinpump och förgasare genomgångna. Bensinpumpen är dessutom monterad på plats igen, medan förgasaren får vänta ytterligare något. För när jag monterade loss den rasslade det till och när jag så småningom hittat orsaken kunde jag notera att kamföljaren, en del av gaslänkaget, hade gått tvärt av. Det hade nog inte hänt särskilt nyligen heller, men trycket ifrån returfjädern på förgasaren hade lyckats hålla biten på plats så att motorn fortfarande fungerade.

Så det blev att lägga till en sådan del till listan av saker som behövde kompletteras, och nu är en ny beställning gjord. Jag måste säga att informationen och servicen ifrån Boats.net är förstklassig. Spårningen av paketet fungerade dessutom bra även när posten tog över i Sverige, som den tyvärr inte alltid gör.

vattenpumpFörutom gaslänkaget hade termostaten havererat fullständigt, men det var helt väntat så en ny sådan kom redan med den första beställningen. Däremot behövde jag komplettera med ett nytt yttre pumphus istället för det korroderade. Den information jag hade hittat på nätet antydde att den skulle ingå i reparationskitet, men det gjorde det inte. Utöver det har jag behövt lägga till några packningar till, dels till växelhuset som jag saknade, dels har jag förbrukat en till kylaren som jag tyvärr har monterat med felaktigt tätningsmedel så det måste göras om för att inte få problem med korrosion senare.

impellerMedan jag höll på med detta drabbades jag även att insikten att jag, när jag trodde att jag fick bort impellern, bara fick bort en del av den. Impellerns nav hade korroderat fast rejält i drivaxeln och satt betydligt bättre i den än i det spruckna gummihölje som utgjorde resten av impellern. Efter att ha konstaterat att en ny drivaxel gick på runt tusenlappen, i den mån det går att få tag på någon alls, började jag se för mig att hela projektet kanske skulle ta slut här, medan jag gav mig i kast med att försöka få loss resten av impellern. Men med WD40, värme och rejält men kontrollerat våld lossnade den till slut.

Man kan väl sammanfatta det med att det är lite imponerande hur mycket som kan vara defekt i en motor som fortfarande ”går väldigt bra”. Men man kan också konstatera att det nog har varit på lite lånad tid. Härnäst väntar att plocka av svänghjulet, när jag får tag på en lämplig avdragare. Man kan se att det har läckt en del olja ur den övre packningen så det kan bli aktuellt att plocka isär delar av motorblocket och byta ut tätningarna där. Nya sådana har jag redan hemma. Till den övningen skulle jag nog även behöva kunna montera loss motorblocket och till det behöver jag en 3/8″-lednyckel eftersom det är mycket svåråtkomligt vid någon av de bultarna.